jenny w
vissa kanske skulle klassa mig som prylfixerad - själv känner jag att jag är rätt långt därifrån. jag är rädd om mina saker, och jag tycker om de saker jag har, och är det att vara prylgalen så är det väl det jag är. dock känner jag absolut inget ständigt behov av att skaffa fler och fler saker. jag har liksom allt jag behöver, och mer därtill.
så kommer vi till min bil. min bil kostade 4000 kronor. det är ungefär ett katastrofalt underpris för den pärlan, och jag ser henne som ett rent kap. jag är rädd om henne, utan att vara överbeskyddande. ska sanningen fram (och det ska den ju) har jag mer än en gång sparkat på dörrar för att få upp dem i vinterkyssta umeå. märkena syns så tydligt, så tydligt nu i sommarljuset. jag har rostlagat, men tappat tålamodet. det syns nu när hon är någorlunda ren. och lika väl syns det att lacken inte har fått någon kärlek på ett bra tag. huven är som en dimma, liksom. men alltså. jag älskar henne. hon är som mitt barn. jag är stolt över henne. kände det senast i dag. som en våg vällde känslan över mig när jag såg henne på läjes kaj, att jag bannemej är stolt över jenny w. utsidan må se hur skrövlig ut som helst, men hon går som en klocka och är pigg som en liten sädesärla. och det ska minsann inte dröja en evighet förrän hon ska få både rubbas och vaxas. för det förtjänar hon. om hon har känslor? absolut och utan tvekan: ja!
Kommentarer
Postat av: Frida
det är så kul att du är tillbaka i blogvärlden! hoppas du har det bra i söder. jag tänker på dig emellanåt och hoppas du kikar förbi om du kommer upp en sväng nångång. kram!
Trackback
