dagboksanteckningar från en svunnen tid, del 1
Det var ett helt nytt liv som började för mig då. Faktiskt ett liv av den västra sorten jag vet av, och jag har fortfarande inte förlikat mig med tanken på att leva ett liv utan honom.
Jag trodde att det skulle vända efter två veckor, som det alltid annars hade gjort. Efter tre månader fann jag mig fortfarande med ångestattacker och en stor, svart, tung sorg. Senast i maj kom den över mig; ångesten, och den kvävde de skrik som behövde komma ur mig för att ny luft skulle rymmas i mina lungor. Jag är fortfarande trasig. ...
... Vid det här laget klassade jag bestämt killar som svin och jag behandlade dem avvisande och totalt känslokallt. Det gör jag nog fortfarande. Jag distanserar mig emotionellt, i övrigt är mina man-eater-manér desamma. Det får mig att bli någon jag inte vill vara, men jag vill liksom hämnas på varenda en för att mitt hela jag, allt det fina i mig, den modiga och hängivna, intensivt älskande kvinnan åsamkades sådan skada att jag inte vet om jag någonsin kommer att bli densamma, en av de i det släktet gjorde det mit mig. Hämnd baserat på ett svårt sargat hjärta, ett jag i ett sådant nattsvart mörker, Maja Larsdotter i sann sorg. Jag hade förlorat den enda jag älskat, utöver min familj. Älskat förbehållslöst. Jag vill fortfarande hämnas. För att det känns skönt. Jag vill sluta hämnas, för hämnden kväver mig. Sakta men säkert förvandlas jag till ett monster. Jag är inget monster, jag är Maja. Svea Maja Larsdotter. Född att älskas och älska förbehållslöst. Född att leva varje dag till fullo. ...
... Jag har varit dålig på att inte skynda vidare. Jag har valt en desperat hämnd. Jag har valt bort mig själv. Jag har varit tvungen att förneka mig själv när jag har valt hämnd. Jag har trampat hänsynslöst på andra. Lika hänsynslöst har jag trampat på mig själv.
... Semestern tar slut och jag känner mig som ett renoveringsobjekt. Både panelen, fönstrena, taken och golven måste bytas. ... ...Det lever jag med. Kärleken och sorgen. Jag är mänsklig. Baserat på den mänskligheten vill jag bygga upp en ny Maja. En nygammal Maja. För att jag har mycket värt att spara och jag har mycket fint kvar att erövra. Det fina är att det inte är någon stress. Hellre ett ordentligt bygge som håller för stormar än ett hafsbygge som faller ihop lika lätt som ett korthus.
Augusti 2009 - I'm in this life to burn
Kommentarer
Trackback
