om sommaren, del 2
just om sommaren tenderar jag att förlora tvätta-kläder-lusten. det märks. 9 högar sorterad tvätt väntar. kan bli 10 om jag tänker efter. och så ska jag dammsuga också. sånt man gör när vädret är lite mitt emellan. kanske att offe får lite nybakt bröd också. ganska troligt, faktiskt.
om sommaren
just om sommaren tenderar jag att förlora laga-mat-lusten. det märks. måste rensa i kylskåpet igen.
dagboksanteckningar från en svunnen tid, del 1
Det var ett helt nytt liv som började för mig då. Faktiskt ett liv av den västra sorten jag vet av, och jag har fortfarande inte förlikat mig med tanken på att leva ett liv utan honom.
Jag trodde att det skulle vända efter två veckor, som det alltid annars hade gjort. Efter tre månader fann jag mig fortfarande med ångestattacker och en stor, svart, tung sorg. Senast i maj kom den över mig; ångesten, och den kvävde de skrik som behövde komma ur mig för att ny luft skulle rymmas i mina lungor. Jag är fortfarande trasig. ...
... Vid det här laget klassade jag bestämt killar som svin och jag behandlade dem avvisande och totalt känslokallt. Det gör jag nog fortfarande. Jag distanserar mig emotionellt, i övrigt är mina man-eater-manér desamma. Det får mig att bli någon jag inte vill vara, men jag vill liksom hämnas på varenda en för att mitt hela jag, allt det fina i mig, den modiga och hängivna, intensivt älskande kvinnan åsamkades sådan skada att jag inte vet om jag någonsin kommer att bli densamma, en av de i det släktet gjorde det mit mig. Hämnd baserat på ett svårt sargat hjärta, ett jag i ett sådant nattsvart mörker, Maja Larsdotter i sann sorg. Jag hade förlorat den enda jag älskat, utöver min familj. Älskat förbehållslöst. Jag vill fortfarande hämnas. För att det känns skönt. Jag vill sluta hämnas, för hämnden kväver mig. Sakta men säkert förvandlas jag till ett monster. Jag är inget monster, jag är Maja. Svea Maja Larsdotter. Född att älskas och älska förbehållslöst. Född att leva varje dag till fullo. ...
... Jag har varit dålig på att inte skynda vidare. Jag har valt en desperat hämnd. Jag har valt bort mig själv. Jag har varit tvungen att förneka mig själv när jag har valt hämnd. Jag har trampat hänsynslöst på andra. Lika hänsynslöst har jag trampat på mig själv.
... Semestern tar slut och jag känner mig som ett renoveringsobjekt. Både panelen, fönstrena, taken och golven måste bytas. ... ...Det lever jag med. Kärleken och sorgen. Jag är mänsklig. Baserat på den mänskligheten vill jag bygga upp en ny Maja. En nygammal Maja. För att jag har mycket värt att spara och jag har mycket fint kvar att erövra. Det fina är att det inte är någon stress. Hellre ett ordentligt bygge som håller för stormar än ett hafsbygge som faller ihop lika lätt som ett korthus.
Augusti 2009 - I'm in this life to burn
@ stålboms: people have less to say, but talk much more
jennie abrahamson och salem al fakir på en kväll. sicken smashing hit! inte lyssnat in jennie? här kommer det, vansinnigt lättillgängligt, fast med lite kass ljudkvalité. lyssna in henne på spotify!
ett reko eko
det råkar ha blivit så att jag har blivit en sån som värnar om det gamla. att liksom ta tillvara på kunskap. och att ta tillvara på det gamla. och att vara varsam med det naturen har att dela med sig av. så få konstigheter som möjligt och så mycket enkelhet som möjligt. om sådana ting pratade jag med min moster igår. hon är helt inne på samma linje. i deras trädgård finns det två äppelträd och båda ger äpplen i mängder. och vet ni? hon virar in varenda litet äpple i tidningspapper och lägger dem i en kartong som får bo i lillstugan över hösten och vintern. "då har jag ju äpplen ända till mars-april! jag avskyr köpta äpplen. bara en massa besprutningar som jag inte vill ha i mig." det är så smart. och tidskrävande ett par dagar. men mer smart, ändå, tror jag.
nu har inte jag några äppelträd, men jag snyltar i min brors trädgård och i mina föräldrars trädgård. vinbär. rabarber. och jag ska palla äpplen hos dem också. så jag kan göra äppelmos. och igår blev jag så lycklig, för jag tog ett steg i en riktning jag längtar efter. jag har ingen egen trädgård och kan därmed inte ha några hönor, men det har min kusin. både trädgård och hönor. värphöns som går omkring på den där gården bäst de behagar. och värper gör de. så mycket att jag får köpa ägg. trettio kronor facket. det är sjuhelsikes många ägg för de pengarna. och tänka sig, att redan nu, liksom på stört, finns det ett sånt fack med ägg i mitt kylskåp. det är guld.
den stora glädjen ligger i de små sakerna
det här är ingen dagbok. det är min plats att ventilera saker och ting. saker som jag mest bara vill skriva ner för att minnas, som är för personliga för den här platsen, de plitar jag ner i min vita dagbok. när jag var liten skrev jag dagbok för fulla muggar. de var rosa och hade hjärtan och hästar och glitter på sig. och hänglås, såklart. hänglås som ungefär vem som helst kunde få upp, med eller utan nyckel. i de dagböckerna återgav man dagarna. "först åt jag frukost. sen lekte softem och jag med barbie. sen kom lollo och vi cyklade till henne. vi fick pannkakor till middag." ungefär så. och det är så tråkigt att läsa, men också lite roligt. att liksom få veta vad man la tyngden på där och då. här kommer nog ett liknande inlägg, och det är mest för att igår var så bra. värd att minnas, liksom.
jag åt gröt till frukost. rekorderlig havregrynsgröt med lingonsylt och mjölk till. sen åkte sven och jag till wapnö bondgård/mejeri. där såg jag en kalv ta sina första steg - det var lite magiskt. jag såg också ystra kalvar bli utfodrade och lugna kossor åka på mjölkningskarusellen. vissa kor ville ta ett ärevarv, men det gick inte för sig. då åkte karusellen tillbaka ett steg och kon fick snällt kliva av. innan vi for därifrån fikade vi. och läste att deras vetemjöl är ekologiskt. det verkar som att de vill lägga om mer och mer till ekologiskt jordbruk. det faller mig i smaken.
sen åkte vi hem, satte upp stringhyllan på köksväggen och sen åkte sven hem. softem och jag åkte och plockade jordgubbar. fyra kilo, ungefär, plockade vi vardera. sen åkte jag och spelade tennis med lernet, krüger och biggan. det var första gången jag spelade och jag var inte bäst på det, men det var riktigt roligt. jag vill spela igen. sen åkte lernet och jag hem till softem och käkade senmiddag där. laxgryta. gott som tusan. sen kom surfarn och efter ett tag åkte jag hem. fixade med jordgubbarna och frös in dem och kollade på ett avsnitt av morden i midsomer undertiden. sen gick jag och la mig. godnatt gårdagboken!
jenny w
vissa kanske skulle klassa mig som prylfixerad - själv känner jag att jag är rätt långt därifrån. jag är rädd om mina saker, och jag tycker om de saker jag har, och är det att vara prylgalen så är det väl det jag är. dock känner jag absolut inget ständigt behov av att skaffa fler och fler saker. jag har liksom allt jag behöver, och mer därtill.
så kommer vi till min bil. min bil kostade 4000 kronor. det är ungefär ett katastrofalt underpris för den pärlan, och jag ser henne som ett rent kap. jag är rädd om henne, utan att vara överbeskyddande. ska sanningen fram (och det ska den ju) har jag mer än en gång sparkat på dörrar för att få upp dem i vinterkyssta umeå. märkena syns så tydligt, så tydligt nu i sommarljuset. jag har rostlagat, men tappat tålamodet. det syns nu när hon är någorlunda ren. och lika väl syns det att lacken inte har fått någon kärlek på ett bra tag. huven är som en dimma, liksom. men alltså. jag älskar henne. hon är som mitt barn. jag är stolt över henne. kände det senast i dag. som en våg vällde känslan över mig när jag såg henne på läjes kaj, att jag bannemej är stolt över jenny w. utsidan må se hur skrövlig ut som helst, men hon går som en klocka och är pigg som en liten sädesärla. och det ska minsann inte dröja en evighet förrän hon ska få både rubbas och vaxas. för det förtjänar hon. om hon har känslor? absolut och utan tvekan: ja!
avsked gör så ont, så ont
jag verkligen avskyr farväl. joe for just iväg, vidare på sin resa genom sverige. och jag älskar joe och vi träffas så sällan och redan igår började farväl-ontet-i-magen komma och idag har vemodet hållt mig i ett fast grepp hela dagen. ja, fram till nu, för nu kom ledsenheten istället. och jag gråter lika mycket som när någon har dött. jag vet inte hur vettigt det är. vidare rationellt är det ju inte, eftersom joe lyckligtvis inte har dött. men han har åkt, och för nu är det nog så sorgligt.
det var samma när jag lämnade barndomshemmet för norrlandet. hela vägen till jönköping höll ledsenheten mig i ett fast grepp och jag grät stora och tunga tårar. men sen, efter jönköping, då blev det annat. då blev jag nog mest hungrig och ville inte gråta mer. fast nästsista gången jag körde norrut innan jag flyttade ner, då grät jag ända till sundsvall. sen tog tårarna slut. helt och hållet. nu ska jag nog inte gråta mer, hur förlösande det än må vara (för det ÄR det. jag kan gråta vidare över en massa sorgligheter nu, som inte är utgråtna, men jag tror att jag sparar dem till nästa gång.).
joe kommer härom på väg norrut igen. och idag ska vi måla köksväggen och imorgon ska stringhyllan upp. där en sak slutar tar en annan vid, men vansinnigt så mycket jag avskyr sluten.
my heart told my head "this time: no"
jag kollar inte på sport så värst ofta. i ärlighetens namn har jag inte ens en tv att kolla på sport på. men om jag skulle vara hos min syster och kolla på tv och sport skulle dyka upp, då bläddrar jag förbi den. illa kvickt, dessutom. men. är det vm-final så är det. och då kollar man. och jag föll lite för folkets snack om att det vore så fantastiskt om holland fick vinna. ja, faktiskt föll jag så mycket för det att jag bestämde mig för att hålla på holland.
klockan blev halv9 och det var matchdags. och direkt jag satte mig i soffan fattade jag, att det var huvudet som försökte hålla på holland, men hjärtat slog volter för spanien. jag är en sucker för att följa hjärtat, och väl är väl det, för det jublet som kom från mig när spanien till slut petade in 1-0, det var nästan inte av denna värld.
så. nog med gårdagens sport. nu ska det levas.
om det obstinata och trotsiga i mig.
jag är en synnerligen rationell människa. ja. lika mycket rationell som irrationell, förvisso, men ändå. jag är en sån som har extra tvål i badrumsskåpet för när den som står framme tar slut och köper extra med schampo och sånt för att jag aldrig vill stå utan. jag tänker ut i före vilken bok jag ska läsa när den jag läser nu är utläst. jag tänker på att släcka lampor, inte stråla mig mer än nödvändigt genom att stänga av både mobilt bredband och telefonen om nätterna. men jag snusar, mitt i allt det där snusförnuftiga, och ibland till och med feströker (världens fånigaste ord, tror jag) jag, fast man inte får. och idag tog jag en lång och varm dusch fastän att det är kallhyra i min lägenhet. hade bara golvet varit varmare hade jag suttit där längre.
